Tjena gänget! Skönt med fredag eller vad säger ni? 

Sitter och trycker i mig lite spagetti(spaghetti?) med köttfärssås, blir snart upphämtad av linn&matilda så skall vi fara och fika hos nicholas. Har enligt ryktena hört att det vankas något med choklad, GOTT!

Får se var kvällen slutar... Men säkert ses vi på krogen, puss&kram!

Åh mina tappra läsare. Att ni än orkar klicka er in här, trots att frekvensen på mina blogg-inlägg är lika låg som nyhetsflödet i våra lokaltidningar... Men va fan, kul att ha några av er kvar iallfall!

 

Håhå, var ska jag börja? Kanske med anledningen till varför det varit så tyst här? Jamen så säger vi.

Huvudorsaken stavas väll sommarlov... som började allt annat än bra. Allt och alla var ett kaos så att säga, för att citera veronica maggio, allting snurra runt. Så jag hade faktiskt ingenting jag ville säga till er. Jag visste inte vad jag skulle säga. Men vet ni vad? Man dansar på botten för att nå toppen, och resten av min sommar har varit helt fantastisk. Alldeles underbar med nya och gamla vänner, jobb, köra bil, slita ut skosulorna på torget under rockoff, rista in mitt namn på arken, Stockholm, för sena nätter, skratt, familj, regn, kärlek. Och jag tror jag börjar landa igen. Allting snurrar inte så fort längre.

 

Annars då? Ja tack, det är nog bara bra. Rutinerna börjar sakta ta fart, träning, åmi, skolan, vänner... Allt börjar falla på plats. Tråkigt att hösten drar in och tar totalt död på den här stan, men kanske det är lite skönt endå? Livet kan ju inte alltid vara en fest. Eller förresten, som en vän brukar säga till mig, det blir vad man gör det till. Och jag har inte festat klart. På länge.

♥