Igår fick jag prata med malin på skype.
Och vad underbart det var att bara få se henne och höra hennes röst igen! Det är så svårt att ibland förstå hur mycket man saknar en person. Ni förstår saknaden blir nämligen aldrig mindre, men lite lättare att bära på

Ni kan kanske tycka att det är konstigt att jag inte skrivit någon slags kärleks-förklaring till malin (vilket jag brukar ha för vana att göra!) eftersom hon endå flyttat till england, men jag skulle bara vara så klumpig med mina ord, och så skulle allt bara bli fel.
Och sen vet vi båda att jag endå saknar henne väldigt mycket och hon är min super hero what so ever!
(måste ju briljera lite med engelska. . .!)


Förövrigt råkade jag krascha en av skolans hårddiskar idag.
Tydligen så skall det vara väldigt svårt att krascha datorer, så mina kära klasskompisar har haft otroligt lustigt åt mig idag, samt dyrt och heligt lovat att jag aldrig kommer att få låna deras datorer. Någonsin